Bevis i brist på utsikt

  

Nej, mycket till bevis är det inte, men ändå en utsikt. Den finaste jag haft på länge.

I dag gjorde vi en utbrytning värd inre applåder. Efter klinikbesök före elva körde vi helt sonika hem och lagade kaffe, packade korgen och tog till evenemangsplatsen. Nästan som en dröm sitta där med fika, trots de trista staketen.

Man jag såg havet. Och jag gick hundra meter med rollatorn.

Innan vi återvände hem gick jag in på Bolaget, berättade för en av kvinnorna i personalen jag lärt känna, varför jag inte varit där på ett halvår. Köpte två flaskor fint vitt vin och fyra Mariestads export. Jag ville festa, hon tyckte att jag var värd det.

Falukorn och potatis i ugnen till det.  

Idag tisdag är det två timmars första besök på Smärtkliniken. Undrar så..