Kan man ha favoritpoeter utan att framstå som fånig?

 

Kan man ha favoritpoeter utan att framstå som fånig? 

 

Av det jag hittills flyttat hit är det fyra jag ofta läser och återkommer till: Per Helge, Adam Zagajewski, Yehuda Amichai och Eugénio de Andrade Per är min närmaste, förtrogna vän sedan tidigt 1980-tal, Zagajewski fick jag kunskap om när de första volymerna översatta till svenska kom. 

 

Amichai fick jag träffa i hans hem, högt uppe i Jerusalem tillsammans med min vän Ofra Ben Jakov (det var omtumlande, jag hade läst honom men förstod inte att han ansågs vara vår tids störste hebreisk-språkiga poet!) och de Andrade har också funnits i mitt liv sedan åttiotalet, Portugals störste samtida poet (den grå mångspråkiga volymen har jag fått av honom själv, signerad och med fint följebrev)!