Förflutenhet. Ale Stenar |
Hur ensam kan en människa vara utan att förlora markkontakten?
Så funderar jag här i min relativt ensamma kväll.
Det finns älskade människor i mitt liv.
Rädd för sanningen har jag aldrig varit. Inte ens den som gör ont.
Jag vårdar och avskyr ensamheten lika mycket.
Jag betraktar den som en fiende och vän. De människor jag älskar är en del av den. Paradoxen är förhärskande.
Klyvnaden är mitt liv.
Det är avskyvärt och vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.