Förlorat och heligt. Eget och Modianos

Strandängen, förlorad plats. Den var så viktig för mig.

Finns det något värre än att förlora självklarheter? Jag trodde inte det, innan jag blev sjuk och jag tror det inte nu.

Tak över huvudet, kläder på kroppen, mat att äta och friskt vatten. 

Men här i sjukrummet reflekterar jag mest över förlusten av hälsan. Varför tog jag den för given?

Jag fick en ny bok i gåva av förläggaren Elisabeth Grate i dag. Dansösen av Patrick Modiano. 

Sällskap i sängen har jag alltså. Bästa tänkbara. Och i den tysta ensamheten skänker det något mycket större, bortom begreppet glädje. Odefinierbart. Heligt.

Fredag är det snart, och vi kan inte träda in i sabbaten hur som helst. 

Jag stiger upp för några timmar och lagar en god måltid.