Albanska metoder och korthus

Skanderbeg-cognac från Albanien. Sötsliskig men minnesrik

 

 "Varför har du brytt dig om albanerna??? Det verkar ju antingen extremt eller perifert". Ja, så sa han.

 

Mitt svar var kort: "Jag kom dit 1972 första gången. Jag blev förälskad. I vad? Jo, i landskapet, dess böljande skönhet, i de vänliga, rara och försiktiga människorna (de levde i en diktatur), i dryckerna, i de tysta kvällarna, i de tomma stränderna och havets ljumma känsla, i cikadornas sång, i strupsången, i flickornas dans, i de svarta nätterna, i de bilfria städerna, i..."

 

Men det var mer än så. Det var den förföriskt isolationistiska "socialismen" jag förälskade mig i.Ja, jag vet hur fel det var, men jag ville verkligen att det skulle finnas öar fria från kapitalismens grepp, från den sovjetiska makten, från östblockets betongkommunism, från västerlandets köp och sälj-kultur, från allt det som plågade mig i Malmö och som jag trodde man kunde bli fri från genom "albanska" metoder. Det kunde man inte.

 

Ja, det föll som ett korthus, hela den albanska vägen föll ner i ett stup. Men det blev ingen slutpunkt för mig. Tvärtom. Jag är fortfarande uppslukad av det albanska. Ja, albanerna är fortfarande mina vänner. Här i landet, överallt jag möter dem med ett Mirdita, så vet de att de kan stanna för ett samtal med mig.

Den albanska kulturen och albanerna lämnar mig aldrig. Jag lämnar aldrig dem.

 

PS: Jag glömde nämna hedersbegreppet Besa, som förvisso har många mörka sidor, men ändå är viktigast av allt! Tack vare Besa räddades samtliga albanska judar från Förintelsen. De gömdes på den albanska landsbygden. Berättelsen är ännu mer spännande än så, förstås. I modern tid är det albanernas bästa bidrag till en humanistisk historia, som jag lärt mycket av. Läs t.ex. Norman Gershmans fantastiska bok i ämnet: https://www.adlibris.com/se/bok/besa-9780815609346

 

Här finns min recension av hans bok: https://nydahlsoccident.blogspot.com/2011/07/norman-h-gershman-besa.html