Ryssland har under sin historia gång på gång förnekat och förkastat sitt föregående politiska system. Men som med en pendels regelbundenhet har det nya systemet tvingats tillbaka till en kärna av auktoritär och imperial tradition. Den brittiske professorn Orlando Figes betonar denna kontinuitet när han berättar den ryska historien under nästan två tusen år i syfte att förstå dagens politik under Vladimir Putin. Alltför ofta försöker bedömare förstå Putin utan historisk förkunskap, skriver han i sin till svenska nyligen översatta bok. För att förstå politiken måste man beakta de långsiktiga linjerna i rysk historia och se vad det innebär för ryssar när Putin åberopar »traditionella värderingar«. Men Figes tycks främst intresserad av att förklara Putins politik gentemot Ukraina och beslutet att militärt anfalla grannlandet i februari 2022.
Han ger sin bok titeln Historien om Ryssland – Myten som maktens redskap för att markera att han inte bara återger vad som hänt alltsedan Kievrikets dagar utan också visar hur historien berättats och omtolkats av makten med hjälp av myter och kontrollerande narrativ. Myter, menar Figes, har spelat en stor roll i den ryska historieskrivningen. Häribland finns myten om »det heliga Ryssland«, »den helige tsaren«, »den ryska själen« och Moskva som »det Tredje Rom«. Ju större makt regeringen har, säger han med kulturhistorikern Michael Cherniavskys ord, desto mer krävs för att rättfärdiga underkastelsen under makten och desto mer extremt tolkas myten.
Artikeln av Lena Jonson fortsätter här i tidskriften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.