Vad ska man med lördagar till?

Lissabon. Foto: Lennart Romberg

 

Passager. De intima försäljningspunkterna: vykort, böcker, kakel.

Jag vandrade där, ensam eller tillsammans med andra människor (Carlos Valente, stadens son, Per Helge, mina då unga döttrar Lina och Ditte, Anna Wahlgren och hennes dotter Sara Danius, Anki Sehlstedt och Astrid som skulle bli min hustru), satt ner på Martinho da Arcada, pratade om livet, vad som skulle hända i veckan framöver, drack en liten kanna vin till maten.

Vad ska man med lördagar till? Sabbat! Man har lördagen för sabbatens skull, också jag. 

Jag hade en gång fått uppdraget av Judisk Krönika att leta upp en synagoga, där spåren av det förflutna ännu var synliga (de tvångsdöpta marranerna, gömslena, lögnerna för överlevnad med mera). Jag fann rent av en synagoga alltjämt verksam (se bilderna). Den låg inne på en bakgård. Den nästan tre meter höga träporten som syntes från gatan sade inte ett knyst om vad som fanns där inne. Med ett enkelt Shalom öppnade den svartklädda kvinnan portarna och släppte in mig och mitt sällskap.

 

Man kan ha lördagar till mycket. Sabbat är för mig detsamma som eftertanke och god mat.