Ett rum för arbete och vila, en stad för arbete och brottslighet...

Foto: Thomas Nydahl

 

Det var sista gången. Sedan skulle hela kvarteret stängas för gott. Nu var det vår, 2006. Jag fick ett eget rum, högst upp. Där satt jag och skrev mest för hand. Åt mina små måltider, sov.

1998 hade vi kommit till detta collage första gången. Astrid skulle studera en hel termin, jag fick loss lite uppdrag för Sydsvenskan och ett arbetsstipendium från författarfonden.

Det blev kärlek direkt. Birmingham blev mitt livs andra Malmö. Lokalborna tyckte jag var helknäpp, de ville mest bara förakta och tala illa om sin hemstad.

2006 var en av flera gången vi kom tillbaka, men det året var alltså det sista då vi bodde på Selly Oak Collage, sedan blev det privata familjehotell och vid ett tillfälle ett lägenhetshotell mitt i centrum.

Hur gör man för att minnas en stad? Man lever, verkar och fördjupar sig. Man lär sig dess historia, man försöker inte flyta med den samtida modesvängen. När jag ser en serie som Peaky Blinders är det inte underhållning för mig, utan ett djupt trovärdigt porträtt av alla de irländare som gjorde staden till både hem, brottsplats och arbetsplats.