Annus Horribilis - politiskt och personligt

Öland, Södra bruket, för så många år sedan, att jag bara minns den svåra vintern som Astrid fångade så fint med många bilder.

Annus Horribilis är ett mycket passande uttryck som jag kan använda i dag. Ni vet alla vilken drottning som gjorde det känt i modern tid.

Flera för mig och Astrid viktiga människor har lämnat jordelivet. Alldeles nyligen Matts M. som var Astrids vän i 44 år (och som jag blev bekant med för 29 år sedan). Inger Callmer dog alldeles för ung, vår gemensamma vän, gift med Göran som vigde Astrid och mig.

Jag kommer alltid att minnas Hans Boij som blev en kär vän i många år. Hans många och tjocka samlingar fyller en hyllmeter här hemma. Vår hyresvärd Lars Hansson dog i september. Han var vår trygghet i tjugo år! 

Eva B. Magnusson var en av de första poeterna jag publicerade på mitt förlag. Det skedde på 1990-talet. I februari avled hon.

Min egen död den 9 maj var förstås det värsta som hände på privatplanet. Att de återupplivade mig har jag många gånger ställt mig frågande inför.

De massakrer som utfördes av islamister i södra Israel var ur mitt perspektiv årets absolut värsta brott. Det ledde fram till den massdöd vi nu bevittnar i Gaza och att historien vände den 7 oktober i båda dessa nationer kan väl ingen förneka. Vid sidan av Putinfascismens fortsatta övergrepp i Ukraina, är dessa våldshandlingar det gångna årets värsta plåga, både politiskt och personligt.

Jag vill tacka alla er läsare för det gångna året. Ni är väldigt många och att ni ens öppnar min blogg för att läsa gör mig ödmjuk och tacksam.