Största skandalerna på årsdagen för "Kristallnatten" - lärdomar och insikter (?)

Skärmdump från massakern och pogromen den 7 oktober.

Mest av allt är det en skam, för oss alla, att judar inte är trygga. Det gör ont att säga, men det är sanningen. Judar är inte trygga. Inte i Sverige, inte i världen. Ingenstans.

En månad efter den dödligaste attacken mot judar sedan Förintelsen och 85 år efter starten på den tragedi som aldrig fick ske igen, kan jag som icke-jude endast konstatera detta ofattbara misslyckande. Och böja mitt huvud i sorg. Jens Liljestrand i Expressen

Vilken är den största skandalen i Europa i dag på Kristallnattens minnesdag?

Skandalen ska skrivas i plural:

En skandal är att judar inte vågar lämna sina hem, och att synagogor och judiska föreningar håller stängt, av ren skräck för de muslimska folkmassor som fyller kontinentens alla städer och byar. Vem de står bakom är väl inte svårt att gissa. Här i Sverige känner vi dem alltför väl. Liksom vi känner den politikerklass som fattade besluten.

En annan skandal är att den politiska vänster som traditionsenligt lyfter fram dagens betydelse, just nu meddelar att de ställer in och avstår. En betydande del av denna vänster går dessutom i armkrok med de islamister som i sina hjärtan vurmar för HAMAS-massakrerna. Att de ställer in är inte en temporär avvikelse, det är ett vägval som för alltid skriver in europeisk vänster i samma politiska fåra som islamismen. Det var värre än jag trott. Kanske var jag bara naiv.

Vad mer kan man säga denna eftermiddag? Jag säger att jag nu till 100% låter bakterierna, sjukdomarna och drogerna ta över. Jag sover mig igenom den dårskap som ännu en gång tar över (när jag inte helt korta stunder ögnar i en bok, som förr om åren). Skulle jag lita på det importerade Mellanöstern-segment som fyller vårt land? Jag som aldrig mer kommer att gå till min arabiske frisör. Varför skulle jag lita på just den mannen? Skulle jag ens våga tro på något så enfaldigt som försoning med Mellanösterns massor. Glöm det! Så länge judar mördas, judiska barn bränns levande och islams massor plöjer sig fram i hat och massmord finns det ingen försoning.

Nästa onsdag ska jag träffa min hjärtspecialist. Allt annat hamnar i de sociala sopor jag redan fyllt till brädden.

Ni som sa och skrev "Aldrig mer" menade det inte. Ni menade något helt annat. Ty judarna låter sig inte längre, som ni brukade säga, "frivilligt föras till slakt". Nu har de vapen och de försvarar sig. Det är en så väsentlig skillnad att hela den västerländska pk-idyllen skakas. Det gick nämligen inte att bygga vår framtid på importerad mellanösternromantik.