Att flanera i högar av masskrernas offer

Saladin-gatan, Östra Jerusalem. Foto: Thomas Nydahl

 

"Det krävs också ett ömsesidigt erkännande av Förintelsens respektive al-Nakbas vittförgrenade betydelser för de båda folken. Än så länge är det väl bara den israelisk-palestinska politikern Ahmed Tibi som i Knesset talat om Förintelsen på det vis som palestinier behöver göra. Men såvitt jag vet har ingen israelisk-judisk politiker, av betydelse, talat på liknande vis om palestiniernas förluster av hem och egendomar 1948 – al-Nakba.

Nu tillkommer dessutom en nödvändig gemensam bearbetning av massakrerna i södra Israel och bombningarna av Gaza. Sorgen och vreden kan inte förbli uppdelad och avgränsad, utan behöver delas av båda parter." Per Wirtén i Expressen

Det fanns en tid då jag flanerade både i västra och östra Jerusalem. Bilden ovan tog jag på Saladin-gatan i just den östra delen, i det som nu blivit en del av en strid på liv och död.

Den striden har pågått sedan 1948, och den palestinska katastrofen - al-Naqba - är intimt förbunden med den judiska - Förintelsen - som övertygade judar över hela världen att Hitlers folkmord understrukit att de aldrig mer skulle kunna leva i Europa, att Israels skapande var enda överlevnads-chansen.

Aldrig har jag sett så svart på situationen som nu. För varje timme som går fördjupas min övertygelse om att inget - varken Israel eller Palestina - kommer att överleva. Att slakten "tar en paus" (ja, de uttrycker sig så) saknar betydelse. Några barn och mödrar ur gisslan släpps, några palestinska fångar i Israel släpps, men sedan återupptas det vansinniga mördande som triggas av Israels värsta politiker och HAMAS med samma inbilska idioti och undergångsretorik.