Livet på avdelningen är inte värre än den här gamla bilden antyder (jag tar aldrig bilder på sjukhus). Det är sju gånger värre nämligen. Intravenös behandling med antibiotika för att häva inflammationen. Doften av sursött gubbabajs från sängen bredvid min.
Skriksnarkningar och oljud. Ronden kommer långväga ifrån. Jag talar mycket med den afghanske skötare som aldrig sett sitt land, född i Iran och med humor: "Du skulle sett Afghanistan för 100 år sedan, då var det modernt". Läkaren är palestinier, född och uppvuxen i läger i Libanon. Melankolisk, lågmäld, lätt att samtala med.
Jag dog den 9 maj. Varför i hela friden återupplivade de mig. Detta är inget liv, detta är bara en väntan på nästa död. Måtte den komma snabbt
Jag läser dig och tänker på dig.
SvaraRadera