Foto: Astrid Nydahl |
Tystnaden och mörkret har fått en ny dimension här i byn. När döden kom var den inte oväntad. Ändå blev det så definitivt. Huset bredvid vårt ligger öde och tomt sedan en vecka.
I livets tvära kast inträder också ett nytt inre tillstånd. För mig innebär det en kombination av rädsla och oro. Vad ska hända nu? Finns det någonstans att ta vägen?
Platsen och roten är två välkända begrepp. De skvallrar om vårt behov av hemkänsla och identitet. För de krigsoffer som fått allt förstört av bomberna finns ingenting konkret kvar av det. Identiteten blir en del av hemlösheten och flykten.
Men inte bara kriget bryter ner. I vårt eget land härjar den importerade gängkriminaliteten. Varje dag skjuts någon ihjäl eller blir allvarligt skottskadad. Det tillståndet kunde beskrivas med de klassiska orden "varken krig eller fred". Vem bestämde att Sverige skulle bli ett sådant land? De som fattade sådana beslut kommer att bli omvalda, däri ligger den största tragedin.
Situationen i Sverige är förskräcklig att följa med här från Finland. Ebba Busch sa det bra, en terrorliknande situation. Vad behövs? Telefonavlyssning, kameraövervakning, undantagstillstånd, militär på gatorna? Vem vet?
SvaraRadera