Det albanska kultursåret

Gjirokastër, södra Albanien. Foto 1978: T.N.

I går blev jag påmind om vad livet hade kunnat vara om jag fått behålla hälsan. Jag blev inbjuden att representera Sverige på en poesifestival i Kosova i mitten av september.

Det ges förstås inga val. Det är bara att tacka nej och förklara varför. Andra gången det sker. För sex-sju år sedan fick jag en liknande inbjudan till en albansk litteraturfestival i Montenegro.

Det albanska i vid bemärkelse är en ständig oro i mig. Bland alla platser jag rest till, är det bara Albanien som givit dessa livslånga sår på gott och ont.

Så har jag också mycket ofta kontakt med albansk kultur i form av litteratur och enskilda människor med rötterna i Kosova. Där finns det betydelsebärande.

Och från översättaren och albanologens sjukhusbädd kom det nu ännu en dikt av Rrahman Dedaj, således översatt av Ullmar Qvick:

Rrahman Dedaj

Att gå själv

Du utgår från dig själv utan att gissa
Och tar ett steg och ett nästa steg
Och du kan ha tur
Om det tredje steget
Återigen för dig framåt

Du måste lära dig stegen
De går även bakom din rygg
Till vänster och till höger

Man vet inte hur vägarna korsar varandra
Hur de bildar virrvarr utan pekfinger
Gissa inte
Ingen ära har färdats långväga
Inget i fjärran har närmat sig helt

Det är viktigt
Att du går själv

Tolkning till svenska av
Ullmar Qvick Vrinnevisjukhuset Norrköping
30 augusti 2023