 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Fördriva tid? Jag gjorde det i helgen, med friidrott från Malmö stadion. Min barndoms stadion, min ungdoms. Gång på gång fångade kameran upp husen på Lorensborg, särskilt två av de tre höga husen, där kompisar och klasskamrater bodde. Vi bodde på Stadiongatan, först nummer 51 och sedan 53, i en liten och sedan en större trerummare.
Jag var 6 år då och vi hade kommit från Sevedsplan där vi bott i en enrummare, mamma, pappa, jag och min bror. När min syster B. föddes 1958 var det hög tid att bo i en större lägenhet. Så många minnen som kom över mig.
Min bror och jag tjänade ihop lite extrapengar där. Han sålde godis på sittplatsläktaren, jag sålde bananer på ståplats. Särskilt minns jag när det var speedway-tävlingar och det röda gruset svepte in stadion.Vem minns inte Masarna från Avesta, vem minns inte Ove Fundin från Tranås?
Fördriva tid kan också vara en Sentimental Journey (här med Doris Day).
Helgen har varit en lång uppförsbacke. Ska det gå åt andra hållet nu? Ingen vet, det finns inga prognoser eller analyser att förlita sig på.
En sak vet jag. Det är att ingenting kan bedömas ytligt eller förhastat. När jag läser befinner jag mig i ett tillstånd av sällsynt uppmärksamhet och koncentration. Måndagen och resten av veckan bär något med sig som ingen kan sätta namn på. Inte jag själv heller.
Stadionområdet, det nya Malmö som byggdes på 50-talet. Där flyttade min farmors syster och man som jobbade på televerket in och fick det modernt och mera bekvämt. Jag minns att vi besökte dem när jag var 6-7 år. Dessutom hade de TV, vilket ännu inte fanns i Blekinge. En svunnen tid som slukats upp av den nya.
SvaraRaderaTack Stefan,
SvaraRaderaVi flyttade in på Stadiongatan 1958. Huset var helt nybyggt. Då var jag sex år och började året därpå i första klass på Lorensborgsskolan. Och ja, vi hade där också vår första tv!