Sängliggande, plågad och ändå vid medvetande.

Simone Weil skriver i Förtryck och frihet (svensk översättning 2023 av Gustav Sjöberg).

 

”Den nuvarande perioden hör till dem där allt som normalt tycks utgöra ett skäl att leva tynar bort, där vi med risk för att sjunka ner i förvirring och medvetslöshet måste ifrågasätta allt.”

 

Citatet är hämtat ur en bok som utgavs postumt 1955 och texterna i den skrevs 1933-1943.

 

Vi vet vad det var för en tid. Vi vet att fascismen, nationalsocialismen och kommunismen härjade. Vi vet att despotiernas terror då tycks återkomma med cyklisk regelbundenhet. Vilken är skillnaden på Stalins terror mot Ukraina och fascisten Putins? I praktiken ingen.

För mig som sängliggande och allvarligt sjuk ges små stunder för läsning, som denna förmiddag. Jag läste kanske tio sidor, sedan fick jag lägga undan boken. Ville inte bara sprida min självömkan, så därför denna text i dag. Låt mig bara avsluta med följande ord ur samma text:

 

”Vi lever i en epok som saknar framtid.Väntan på det som ska komma är inte längre hopp utan ängslan.”

 

I mina tankar finns varje dag Ervin R, min bror I och Lennart R. Skälen känner de. Men just denna text sänder jag till min svårt sjuka vän i södra Finland.

 

Till Anders W i Billnäs, Finland.