Epa-traktorer och kvardröjande tremor

Teleborgs slott i Växjö. Foto: Astrid Nydahl

 

”Minsta viskning var ett helgerån” skriver Bob Dylan i sina memoarer när en av hans musikaliska förebilder dött i en trafikolycka.

 

Tystnaden, den ovanliga och dyrbara, äger så få privilegier i den moderna världen. Allt ska skramla och dunka. Och det blir bara värre. 

Varje pubertal epa-traktor som passerar utanför mitt sovrum låter som ett helt afro-amerikanskt diskotek med sin mullrande basgång och sin aggressiva stil. Fordonet i sig är en förolämpning mot varje form av anständighet, både en imitation och en konstruktion. 

Jag läste på nätet att "all thoughts are abstractions" och genast ville jag korrigera och säga, att det är den tänkande människans uppgift att gå från abstraktion till konkretion. Hur skulle annars tankar och idéer kunna omsättas till praktik? Hur skulle de kunna tillämpas i människans liv? 

 

Åtta dagar har passerat sedan jag bestämde mig för att sluta med den hemska "medicinen" Sertralin, som gjort mig så sjuk. Fredagen blir dag nio och därmed återstår det elva dagar innan man på prov ska avlägsna katetern. De darrande händerna darrar fortfarande. Tremor är en envis biverkan, men intensiteten avtar för varje dag. Att hålla andan är en bra liknelse. Att hålla tummarna en mer konkret. Vad skulle jag annars hålla?