"Att bära en negativ erfarenhet genom livet behöver inte vara en börda"

Foto: Astrid Nydahl

 

"Jag lever i en frivilligt vald och accepterad minoritetssituation, jag skulle lika gärna kunna kalla den: världsminoritetssituation, och om jag ville ge en mer exakt definition av denna minoritetssituation skulle jag inte använda vare sig rasmässiga eller etniska begrepp och inte heller religiösa eller språkliga. Min accepterade minoritetssituation skulle jag definiera som en andlig livsform som har sin grund i den negativa erfarenheten." Så skriver Imre Kertész i Den som är hemlös nu skall så förbli. Tal om det egna landet, Kammerspiele, München 1996 (Det landsförvisade språket, översättning av Ervin Rosenberg). 

 

Den beskrivningen skulle jag kunna använda för att tala om mig själv. Att leva så frivilligt. Att ha accepterat att leva så. Det är inget konstigt. Det är rentav självklart. Allt annat vore att utsätta sig för en pöbelpopulärkultur - med televiserade tomheter och kulturella lågvattenmärken - och att säga ja till den. Hos Imre Kertész finner jag alltid små textavsnitt som kan vara en vägledning för det fortsatta livet. Just den passage jag citerar ovan har dock en fortsättning som är alldeles nödvändig att läsa: 

 

"Det är sant: den negativa erfarenheten har jag skaffat mig genom min judiskhet, eller jag skulle också kunna säga: för min initiation i den negativa erfarenhetens universella värld har jag min judiskhet att tacka; ty allt det som jag har måst vara med om på grund av min judiska börd betraktar jag som initiation i det djupaste vetande om människan och hennes situation i vår tid. Och detta, att jag upplevt min judiskhet som negativ erfarenhet, det vill säga radikalt, har till slut lett till min frigörelse." 

 

I detta kom Imre Kertész fram till kärnan: att bära en negativ erfarenhet genom livet behöver inte vara en börda. Den blir en börda för den människa som efter den erfarenheten förvandlar själva livet till just börda. För Kertész, och därmed för mig som lärdom, blir den en frigörelse. Efter denna erfarenhet är nämligen varje form av illusion borta. Det är illusionen som tvingar människan till synen på livet som en börda. Utan illusionen är hon frigjord. Ur den negativa erfarenheten kommer friheten.