Om att återerövra ensamheten

Foto: Astrid Nydahl

 

"Man kämpar och lider för att återerövra sin ensamhet. Och så en dag ler världen sitt ursprungliga, naiva leende. Då är det med ens som om kamp och liv suddats ut inom en." Så skrev Albert Camus i Anteckningar, 1935-1942 (Interculture 1990 i översättning av Anna Säflund).

Den 6 maj för 27 år sedan började Anne-Marie Berglund och jag att brevväxla. Det skulle bli en spännande resa som tog slut först den 6 januari 2020, två månader innan hon dog på Ersta Hospice.

När vår vänskap inleddes levde jag ensam på Sätaröds station dit jag flyttat efter skilsmässan sommaren 1991.

Jag bokstavligt odlade ensamheten, fast besluten att aldrig kompromissa om den. Tanken att samleva med en ny kvinna var ytterst motbjudande. Det skulle den vara fram till 1997, då jag flyttade hem till Astrid, som jag lärt känna 1994. Det blev inledning på en snart 30 år lång relation.

Hur återerövrar man ensamheten? Jag har den gångna vintern och våren allt starkare börjat grubbla på vad alternativet vore. Hur hittar jag den lilla stugan där odlingen av ensamheten vore självklar? Är den en fluffig dröm eller kan den förverkligas?

 

"Och så en dag ler världen sitt ursprungliga, naiva leende" skriver Camus.