Europeiskt tumult och förstörelse

Central Library, Manchester. Foto: Astrid Nydahl

Är det någon som tvivlar på att Europa nu genomlider avgörande år?

Vi kan vända oss i vilken riktning som helst, och vi ser tumultet. Det kan vara i det lilla, eller i det stora. Ukraina lider och kämpar, men ingen tvivlar på Putins fascistiska regim och dess beslut att helt förgöra landet. Också smulat till grus ska det bli en del av det nya Ryssland, imperiet och härskarstaten.

I Sverige, liksom i det mesta av Europa, härskar de importerade gangsterklanerna om nätterna, med skjutvapen och sprängladdningar. De är lika beslutsamma. De territorier de vill lägga under sig är simpla marknader för knark, vapen och prostitution.

Är vi maktlösa? I princip finns det bara ett svar: Ja, vi är maktlösa. Min vän Alisa i Albanien skrev till mig i helgen, att landets politikerklass kämpar hårt för att ge landet "sämsta tänkbara rykte". Det ser de ut att lyckas med.

Turken är en despot, det vet vi alla. Under den gångna helgen fick vi också se vad den turkiska pöbeln går för. Varje despot behöver en pöbel, redo för gatans strid. Om vårt land står utanför NATO av det skälet kan vi ändå lugnt räkna med att vi har skydd om Putin skulle välja att marschera också västerut. Despoten behöver vi inte, inte heller hans pöbel.