Elräkningen, väntan på bussen, julbomber

Foto: Astrid Nydahl

 

Strilecha, Bochkove, Komisarove, Krasne, Zelene, Ambarne, Buhruvatka, Hatyshche, Odradne, Orichna, Kup’yans’k, Kislivka, Kotlyarivka, Krokhmalne, Stelmakhivka, Makiivka, Ploshanka, Dibrova, Yakovlivka, Spirne, Berestovka, Bilohorivka, Soledar, Bakhmut, Avdiivka, Vesele, Nevels’ke, Krasnohorivka, Kam’yanka, Heorgiivka, Maryinka, Novomykhailivka, Vremivka, Velyka Novosilka, Vuhledar, Paraskoviivka, Zelene Pole, Novopil, Hulyaipole, Zaliznychne, Charivne, Shcherbaki, Stepove, Nikopol, Chornobayivka, Antonivka, Beryslav, Zolota Balka, Cherson.

 

Nej, detta är inte en lek med ortsnamn. Det är orterna som ryssarna besköt i Ukraina under den så kallade ”vapenvilan”. 

***

Ännu en helg går mot sitt slut. Min rastlöshet och oro gör dessa dagar särskilt svåra. Ändå är det väldigt lite som skiljer dem från vardagarna.

 

Vi började lördagen med en busstur till stationen. Köpte var sin pensionärsfika och slog oss ner i väntsalen. Jag låtsades att jag satt på en liten järnvägsstation i det bortre av Tasmanien och att inga fler tåg skulle komma.

 

Istället tvingades vi av omständigheterna ut i den milda och stilla vinterdagen ut igen. En man ville absolut diskutera mitt och andras skägg, jag ville bara vara ifred.

 

I väntan på bussen hem en knapp timme senare satt jag och samtalade med busschauffören som skulle avlösa. Han hade fått sin elräkning för december. Ensamstående i litet hus skulle han betala 7.000:-

 

Kommande vecka får vi vår räkning. Jag oroar mig, men är lika maktlös som alla andra inför den. Förbannade lögnarregering, summerade chauffören. Hela gänget är lögnare. Hur skulle man kunna säga emot det?