Det positivas diktatur. Om "människoförbättringsprofessionalismen"

De forna 1900-talsdiktaturernas människoideal.

Vi hör och ser dem varje dag, begreppen som ska få oss att acceptera att vi lever i en ideologisk och pedagogisk diktatur. Nej, ingen tvingar oss, men hur kommer vi undan om vi vill slippa?

I nya numret av Signum skriver Mats Alvesson om fenomenet:

"...genuspedagoger, kuratorer, konsulter, coacher, HR-experter, jämställdhetsintegrerare, mångfaldsexperter"

Han menar att en hel armé finns till hands 

"ständigt upptagen med att bekämpa tecken på lågt välbefinnande och suboptimal utveckling." 

Budskapen jag möts av syftar till att jag ska bli

 "passionerad, autentisk, dynamisk, positiv, säga ja till utmaningar, gå in i dina känslor."

Nog känner man igen det djupt trasiga Sveriges falska leende och inställsamhet. En människa som vägrar delta i detta psykosociala spel blir snabbt stämplad som både egoist och värre. Att genomskåda ett samhälle på väg utför och neråt, blir med denna människosyn något farligt.

Alvesson avslutar med några råd: betona problem, säg nej, stå fast, avskeda din coach, odla vänskap, läs romaner.

Själv mår jag inte så bra.