 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det finns bara ett nyårslöfte värt namnet: att aldrig lova något man inte kan hålla.
Så börjar jag livet 1 januari 2023 klockan 00.00.
På avstånd har jag noterat vad som roar samtidsmänniskan. Hennes fyrverkerier - symboliserande väldiga belopp - har synts på himlen. Drinkarna dracks ur, champagnen likaså.
Vad finns kvar av den yran i dag och veckan framåt? Möjligen ett tomt bankkonto. Och en kyl där maten börjat mögla.
De som flytt sina födelseländer har åkt hem för att fira med familjen. Från Kabul i öst till olika nordafrikanska destinationer går flygen tillbaka till Sverige i sinom tid.
2023 blir vad 2022 var: en cynisk tid då ett överfallskrig rasar i Ukraina, en tid då den europeiska enigheten uppvisade allvarliga sprickor. Tydligast i Budapest men också i Paris. Berlin hukar i tyrannens skugga.
Skulle jag säga något så banalt som gott nytt år? Å nej, det får bli en önskan om ett uthärdligt år, då vi inte glömmer Putins offer.
Obesvarade frågor: Hur har sanktionerna påverkat Ryssland? När får vi reda på sanningen om sprängningen av Nordstream? När börjar det byggas gasturbiner i Sverige? Den europeiska energikrisen lär fortsätta och därmed får vi leva med höga elpriser. Ändå, vi får hoppas på några ljuspunkter i år.
SvaraRadera