Hur skulle en liberal kunna samarbeta med SD?

Jag på Sevedsplan 1954. Det försvunna landet.

Flera av mina läsare sänder mig notiser och länkar till berättelser om Det nya riket. Jag läser allt, med en känsla av sorg och uppgivenhet. Men det mesta jag läser handlar om hur Putin-fascismen förgriper sig på Ukraina och dess folk.

Vi tog bussen till stan i morse, gick in på Pressbyrån och köpte var sin "pensionärsfika" (1 dubbel espresso och croissant var, för en femtiolapp). Tog fikan med oss till stationens väntsal, där vi bytte resminnen med varandra. Jag drog mig till minnes den Paris-natt då jag blev inlåst på Gare du Nord, men lyckades klättra ut över ett järnstaket med mina vänner. Vi var 17 den våren, det var 1969.

Vart är Sverige på väg, med en regering som knappt talar med varandra, som tjurar för att allt går så dåligt? Ej infriade vallöften, maränglögner på rad, duckande och förtal. Nå, hur skulle en folkhemsliberal kunna samarbeta med SD? Å ena sidan liberalen som säger att de lyckats "få bort de sjuka sakerna" i Tidö-avtalet, å andra sidan ett SD som bugar så djupt att de slår huvudet i golvet och förblir helt tysta. Det är verkligen inte konstigt att SD dyker och S växer igen. När var det val? Nog har det gått snabbt utför!

SD tappar "på grund av anledningar" skriver Novus. Kan man inte ens svenska, ska man hålla sig borta från opinionsmätningarna.