Makten och min brist på mannamod

Pub i Birmingham. Foto: Astrid Nydahl

 

Hur högt vågar vi låta priset bli i krigstid? Jag skulle nog säga att vi knappt ens har rätt till synpunkter i det ämnet.

Vi litar inte på Maktens män och kvinnor i vårt eget land, varken som den avgångna eller den nya regeringen. Jag kan inte se några riktigt pålitliga makthavare i de kretsarna. Kan ni?

I det val som just avhållits i USA står jag inför samma situation. Skulle jag rösta på Demokraterna eller Republikanerna? Varken det ena eller det andra. Jag skulle ha avstått, precis som jag gör här.

Om jag ställer upp en förteckning på minimala nivåer av bildning och skarpsinne i den politiska klassen finner jag kanske en eller två personer. När jag blickar ut över Europa är det likadant. Det jag kan applådera just nu är det omfattande stöd de flesta europeiska nationer ger det våldtagna Ukraina.

Är det snarast så man ska förhålla sig i krigstid? Avstå att formulera sitt äckel inför politikerklassen och ställa sig bakom det för krigsoffren visade stödet? Jag tror att det kan vara en förnuftig strategi trots att den är så skral och lider sådan brist på mannamod.