Vi tar vad som krävs och förväntas. Och ibland tar vi ingenting alls.

Ivösjön i dimma. Foto: Astrid Nydahl

När man har läsare som Lennart R. finns hjälpen alltid nära till hands. Men det var villkorat i går: till fisksoppan skulle vi absolut inhandla det portugisiska vinet Alvarinho. Det gjorde vi. Med stor tacksamhet satte vi oss onsdag, sen eftermiddag och njöt. Gunilla på Bolaget som vi känner sedan många år sa: "Portugal kan ju inte vara fel i ert fall". Hon vet.

Nu är det torsdag. Efter gårdagens rekordlåga elpris på 32 öre kWh, blir det rena mysteriet i dag med ett pris strax över 4 öre. Aktuellt hade i tisdags kväll ett reportage som med hela handen visade att branschen består av skojare som sätter helt godtyckliga priser. Det gäller också de bolag som är väletablerade och har gott rykte. Den norske forskaren i inlägget kallade metoden för avancerad matematik. Det är inte meningen att vi ska förstå den.

Också i går träffade jag en syrier. En rätt så ung man hade i måndags börjat jobba i växthusen på C4 Teknik, det ligger tvärs över gatan från vårt hem. När vi talade el-priser sa han: "Gå till socialen!" Jag lyckades inte övertyga honom om att det är en omöjlighet.

Det blev inget alls läst i går. Så fungerar inte pensionärslivet. Vi tar vad som krävs och förväntas. Och ibland tar vi ingenting alls.