Djävulens kök

 

Per Erik Tell: Djävulens kök. Reportage och reflektioner från världens vimmel (Ultima Esperanza Books)

 

”Det finns inget mörkare än en bulgarisk landsväg en mulen sommarnatt” ( ur boken )

 

Den som läst Per Erik Tells resereportage vet vad som väntar när de samlas i bokform. I nya boken, Djävulens kök, är det precis så bra som jag väntat mig. Tell har en förunderlig förmåga att blanda högt och lågt, fakta med intryck och resandet med skrivbordet hemmavid.

 

Det han kallar världens vimmel är i den här boken bland annat Holland, de skandinaviska länderna, Tyskland, Italien, Rumänien, Turkiet, Grekland, Bulgarien, Ukraina, USA och Indien. Observera mitt uttryck: bland annat. Ty det är så många fler länder som ryms innanför bokens pärmar.

 

Uppdaterad är han förstås. En Ukraina-text slutar med dessa uppfordrande ord: 

”Efter det ryska anfallet mot Ukraina är utgångspunkten för turismen sönderslagen, men det finns förhoppningsvis en potential för framtiden, och Odesa bör vara ett av de främsta besöksmålen.” 

Det är bara att hoppas att Odesa, liksom resten av Ukraina överlever Putins militära fascism och kan resa sig igen.

 

Bland mina favoritreportage finns resan med tåg från Istanbul till Sofia. Som grädde på moset får han där ett äkta Orientexpressen-mysterium att reflektera kring.

 

”Framtiden tillhör hästen. Automobilen är ett övergående fenomen” citeras den tyske kejsaren Wilhelm II ha sagt i slutet av 1800-talet.

 

Per Erik Tell är en kuriosa-samlare, det vet jag. Men han är också en initierad berättare och skildrare av såväl det högst verkliga som det mer eller mindre otroliga.