Promenader, bilrutiner och ny ordning

Castlerigg Stone Circle. Foto: Astrid Nydahl

 

Jag sätter mig att skriva efter en varm promenad. Nu övar jag mig i den konst som blir vardag om en vecka, då vår bil försvinner.

Vad kommer jag att sakna? Två saker. Den kanske viktigaste är morgonturen till havet. Den dagliga. Och att kunna storhandla när vi tagit till butiken med bil. Inte heller det blir möjligt.

De länge praktiserade rutinerna tycks vara så förenade med själva personen att allt annat kan te sig omöjligt. Men det är det ju inte! Rakt tvärtom; att skapa nya rutiner är en fråga om vilja. Också när orken tryter, när kroppens brister och fel skriker, när den rena latheten slår till, måste också de nya rutinerna praktiseras. Jag som aldrig haft ett körkort borde stå dem närmast.

***

Jag vill betona att det till den nya ordningen också läggs en mycket gammal. Läsningen är varje dag en befriare. När jag läser förflyktigas de allra mörkaste aspekterna av tillvaron. Tog nu fram Reiner Kunzes mästerliga miniatyr De underbara åren, som i sin skenbara enkelhet säger något väsentligt om de totalitära systemen, konkret här DDR.