Krigets vidrigheter och glädjen att dess arkitekter dödas

Foto: Astrid Nydahl

Det är ett fasansfullt krig Putin-maffian driver i Ukraina. Bakom Putin finns en hel krets av militära och civila krigshetsare. Alexander Dugin och hans dotter stod i främsta ledet för att formulera krigets vardag och "vision". Pappa Dugin står där alltjämt. När jag då uttryckte glädje över att dottern dödats av en bilbomb får jag höra att jag "diskvalificerar" mig själv.

Det är ett krig som pågår. Det finns en angripare, och det är Ryssland. Krigsmaskinen styrs och sköts av levande ryssar.

Vi har alltsedan krigets utbrott önskat Putin död. Vi har önskat hela den ryska krigsmaskinens arkitekter död. Så jag insisterar: för varje sådan ryss som dödas gläds jag.

De som kritiserar mig har inte hörts av när Ukraina räknar sina döda barn, vuxna och åldringar. Deras hyckleri är sist och slutligen sådant att det gynnar den ryska fascismen.

Jag vill påminna om vad Magnus Ljunggren skrev i Svenskan:

Ukrainarna var, hette det vidare, bastarder som hade ”krälat upp ur hål i marken” – deras ondskefulla ”angrepp” mot Ryssland legitimerade faktiskt ett ”folkmord”. Egentligen var de bara en påhittad nation. Så hade Ivan Iljin på sin tid också uttryckt saken. Dugins stående uppmaning blev: ”Döda, döda, döda!”