Skånska landskap. Att trivas bäst i...

Mobilfoto söndag morgon, åt ena hållet: T.N.

 

När jag i morse tog min solitära vandring kom jag att tänka på varför Skåne är och förblir det landskap jag trivs bäst i. Det handlar inte minst om öppenheten, den visserligen begränsade, men dock fria vidden.

Jag gjorde ett försök att bosätta mig i Småland för tjugo år sedan. Det höll i tre månader, sedan packade jag och återvände hit. Granskogen ockuperade också min själ. Bara natten då älgkon kom med sin kalv bevarar jag som ett vackert minne.

Varje dag tar jag en busstur in till centrum. Det ger en timmes avbrott från den absoluta ledan. Men mycket mer än så är det inte. I går lördag blev det en påminnelse om hur öde centrum numera ligger. Inte ens när handeln borde vara i full gång möter man fler än en handfull människor. Jag vet varför. De befinner sig på C4 där de shoppar sig lyckliga.

Nu har jag knappt fyra dygn kvar ensam i huset. Sedan återgår allt till den ordning som inte minst innebär biltur till havet varje förmiddag.

Åt andra hållet. Foto: T.N.