Badhytter vid Åhusstranden. Mobilfoto: T.N. |
Det är de små stunderna av frihet och lättja som möjliggör det tyngre.
Varje dag tar vi till havet, men på söndag blir det sista gången för en 11-dagarsperiod. Då är jag själv (men inte ensam) hemma i huset, utan möjlighet att ta bilen. Kusten får dröja den tiden. Möjligen tar jag bussen in till den stora parken och sätter mig på en bänk med fika vid Helge å.
Nu läser jag en intressant antologi om författaren Lars Andersson. Den får mig bland annat att minnas hans bok Löv till läkedom från 1986, som kom att betyda så mycket för mig.
Under torsdagen konfronterades jag med stadskärnan. Jag behövde göra ett apoteksärende. De två tjänstgörande var en ung albanska och hennes syriska elev. Vi samtalade länge och väl om såväl Balkans som Syriens problem. De lyste upp och deltog med iver i samtalet. När jag skulle gå sa de inte hejdå, de sa tack för det här, var rädd om dig. Och jag tänkte på hur många gånger jag engagerat mig i individfrågor bland dessa folk, som fått slåss på liv och död för själva existensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.