 |
Sen stannar vi till vid en av Nybros många arabiska butiker. (...) När mannen frågar mig var jag kommer ifrån – en fråga som jag uteslutande får från andra med utländsk bakgrund – svarar jag att jag är judinna.
Mannen gestikulerar och visar att han inte hör vad jag säger. Jag visar honom min lilla Davidsstjärna i silver som hänger runt halsen. Då förändras stämningen direkt.
– Jag kan inte respektera en jude. Jag ska kasta ut varenda jude som kommer in i min butik.
– Du ska inte ha på dig den där här i Nybro, säger han och pekar på min Davidsstjärna.
1940 bar min far en Davidstjärna i sitt hemland Rumänien. Han fick veta att säkerhetspolisen tänkte plocka in honom till förhör. Han tog hyra på en norsk båt och hamnade så småningom i Sverige. På 70-talet var jag aktiv i vänstern. Jag hade växt upp utan min far och hade ingen aning om vad han hade upplevt. Men jag minns att judarna i Malmö behövde inte vara rädda för att visa att de var judar på den tiden, Socialdemokraterna var positivt inställda till Israel och de uttalade antisemiterna, nynazisterna tex, var mycket få. Allt förändrades med invandringen från Mellanöstern. Mina åsikter har förändrats också. När jag började ta in fakta började jag inse att Israel är ett ljus av civilisation och utveckling i ett hav av mörker i Mellanöstern. Och den vänster jag en gång tillhörde har helt tappat kompassen när det gäller frågor som Israel, invandring, kriminalitet, Ukraina, för att bara nämna några frågor. John S.
SvaraRadera