Läran om människans missbildningar

Från Liverpool Metropolitan Cathedral Foto: A. Nydahl

Miguel Torga reflekterar kring sina sömnlösa nätter: 

”Jag tillbringar hela nätter med att lyssna till tystnaden och betrakta mörkret. Ett slags begravning i förtid med alla olägenheter att vara kvar i livet och utan dödens fördelar.” 

Han medger att de alltid är förknippade med ett ”intet”, med en ångest som bara låter sig skingras av att det ”fortfarande finns ett hopp kvar: gryningen.” 

Miguel Torga: Inre frihet (Fabians förlag, 1990, översättning av Arne Lundgren).

Om mitt förra liv bara är en dröm kommer Malmö aldrig mer att finnas. Det Malmö jag steg in i 1952 var en spårvagnsstad, befolkad av gamla människor. 

Jag steg in i de gamla människornas värld och började 20 år senare att anteckna alla nysningar, rörelser, klädedräkter, antydningar och försäkringar. Jag slog sedan upp boken och läste: "Litteraturen är läran om människans missbildningar."

Ingenting kunde hejda mig, det är fortfarande det som driver mig. Varje tangent har sin egen historia. "Jag vaknar och gråter av ensamhet" säger han. Jag svarar ingenting. Vet att varje svar skulle verka förnumstigt. "Jag ville säga allt, absolut allt, om mig själv."

(Citaten hämtade ur Mircea Cartarescu: Nostalgia, översättning av Inger Johansson).