Dostojevskij kallade det för den ”ryska idén”. I väst säger vi fascism

Foto: Astrid Nydahl

 

Det skrivs mycket intressant nu om rysk idétradition och om de europeiska ledare som tycker att Ukraina ska överlämna territorium till Ryssland. Här först ur en ledare i DN:

Den centrala föreställningen är att den ryska civilisationen i motsats till det ”ruttna” väst, utgör en kollektiv ”symfonisk personlighet” där individen blir ett ”koncentrat av samhället” och ”folkets vilja kommer till organiskt uttryck hos starka människor”, mest Putin.

 

Lägg till den djupt rotade uppfattningen att Ryssland, med Jangfeldts ord, bara kan existera som stormakt – ”ett Ryssland utan imperium är ingenting” – och Putins till synes förnuftsstridiga neoimperialism blir åtminstone idéhistoriskt begriplig.

 

Den hämtar sin kraft ur den ryska blod-och-jord-romantiken. Som Putin själv beskrivit det: ”Vi är ett segerrikt folk! Det ligger i vår genetiska kod!” Ryssland som moraliskt överlägset lyckorike, alltså. Dostojevskij kallade det för den ”ryska idén”. I väst säger vi fascism.

 

Arvid Åhlund i DN

Sedan här några rader ur en längre artikel om "fred i vår tid"-politikerna:

 

Happily, Mr Zelensky is no pushover – and will not take kindly to the weasel words that the men of Berlin, Paris and Rome are whispering in his ear.

He has proven his personal valour by rallying his nation against the neo-fascist invaders, and in the dark days of February he remained defiantly in Kyiv, at immense personal risk, as Russian hit squads attempted to decapitate his country.

The Ukrainian army and the population as a whole have shown grit and courage despite overwhelming odds.

That is why Zelensky will never listen to the appeasers.

Alexander Temerko i Daily Mail