Yevgeny Yevtushenko: Babi Yar

 

 

Nu har ryssarna bombat monumentet över Babij Jar. Jag läser nyheterna:

"Den ryska attacken mot tv-tornet i Kyiv under gårdagen drabbade även Babij Jar, en minnesplats för Förintelsen. Flera massavrättningar genomfördes i just det här området under andra världskriget. Vid ett tillfälle 1941 mördades fler än 30 000 ukrainska judar av nazisterna.

Fem människor dog i samband med gårdagens ryska anfall. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj säger att attacken bevisar att många ryssar saknar kunskap om Kyiv.

– De vet inget om Kyiv, eller om vår historia. Men de har order om att radera ut vår historia, radera vårt land, radera oss alla, sa Zelenskyj i ett videotal."

 

Jevgenij Jevtusjenko: Ur dikten Babij Jar

 

 ’Vildgräset susar över Babij Jar, och träden
står likt stränga domare.
Allt skriar ljudlöst här.
Jag står med blottat huvud
och känner hur jag sakta grånar.
Jag själv är blott ett ljudlöst skri
över de tusenden som vilar här.
Jag är var pojke som blev skjuten här.
O ryska folk, mitt ryska folk, jag vet
att du i djupet av din varelse
är internationellt. Men alltför ofta
har män med besudlade händer
brukat ditt rena namn.
Jag känner mitt hemlands godhet.
Hur vidrigt då att judehatare
djärvts kalla sig stolt
’Det ryska folkets förbund’!
I mig finns intet
som kan glömma detta!’