Varför är ni så tysta? Ni har som författare språkets gåva men tiger ändå

Foto: Astrid Nydahl

 

Vad kan en författare göra? Det enda han kan göra är att tala tydligt. Tystnad innebär att man stöder angriparen. På 1800-talet kämpade de upproriska polackerna mot den ryska tsarismen ”för din och vår frihet”. Nu kämpar ukrainarna mot Putins armé för din och vår frihet. De försvarar inte bara sin mänskliga värdighet, utan hela mänsklighetens värdighet. Ukraina försvarar vår frihet och vår värdighet. Vi måste hjälpa landet på alla sätt vi kan.

Det skriver Michail Sjisjkin i DN i dag. Jag bollar hans fråga ut i den svenska litteraturens värld: varför är ni tysta? Varför tysta på nätet? Varför tysta i pressen, varför tysta på gator och torg.

Sjisjkin varnar oss:

Den ryska regimens brott består också i att man drar skam över hela landet. Ryssland förknippas inte längre med rysk litteratur och musik, utan med barn som bombas. Putins brott är att han har förgiftat människorna med hat. Putin kommer att försvinna, men smärtan och hatet kan bli kvar i själarna en lång tid. Och bara konst, litteratur och kultur kan hjälpa till att övervinna detta trauma. Diktatorn avslutar förr eller senare sitt vidriga, värdelösa liv, medan kulturen fortsätter. Så har det alltid varit, så kommer det också att bli efter Putin. Litteraturen ska inte handla om Putin, litteraturen ska inte förklara kriget. Krig kan inte förklaras: varför beordrar man ett folk att döda ett annat? Litteraturen är det som motsätter sig krig. Verklig litteratur handlar alltid om människans behov av kärlek, inte av hat.