Första
Cioran-boken på svenska, i översättning av Lasse Söderberg.
Panache-serien 1986. Förändrade mycket av min världsbild med sin
radikalitet och illusionsbefriade hållning. När jag läste "Vad har ni
för rätt att be för mig? Jag behöver ingen förespråkare, jag reder mig
ensam", blev det en bekräftelse på en stark inre känsla. "Allteftersom
åren går minskar antalet personer som man kommer överens med" var också
en sådan bekräftelse från Cioran. När det nya krigets mordmaskin mal på
vill jag gärna påminna om hans ord: "vad skulle det tjäna till att
försöka hävda sig i en värld befolkad av dårar, en värld försänkt i
enfald och dårskap?" Man kunde tillägga: "Västerlandet: förruttnelse som
luktar gott, ett parfymerat kadaver".
Även för mig kom cioranboken lite som en "chock".
SvaraRaderaSynd bara att Söderberg slarvade bort (om vi ska tro Mannerheimer o Berglund), hennes Jacques C. tolkningar.
Söderberg är född 31(!), hur klarar sig den svenska kulturen utan honom!
Vh (!)