Det ryska imperiets våldtäkt och svenskt mummel

Vintergäck här hemma i dag. Foto: Astrid Nydahl

 

Mitt inre påminner om en tryckkokare. Vreden växer för varje timme som det ryska överfallet på Ukraina fortsätter.

Jag har kontakt med ett antal mycket kloka människor. Några av dem har på sin egen hud fått erfara vad det ryska imperiet förmår. Övergrepp, tortyr, mord, övervakning, beskjutningar, ockupationer.

Några andra människor mumlar. I bästa fall mumlar de. Några tydliga ställningstaganden hör eller läser jag inte. Inte ens privat, men framför allt inte offentligt. Varför de tiger är en gåta. Ingenting hotar dem. Frihet att yttra sig har de. Eller vill de helgardera sig inför ett större krig?

Medan byar och städer mals sönder och människor dödas sitter alldeles för många skyddade av sin tystnad. Det övergår mitt förstånd. Och ökar min vrede.