Minns ni tidningarnas tid?

 

Minns ni tidningarnas tid? Det var den tid då man fällde ut sin morgontidning över frukostbordet och började läsa och markera sådant som skulle räcka resten av dagen. Den tiden - tidningarnas tid - pågick i alla fall alltjämt den 15 november 1992. Och det är inte särskilt länge sedan. Från just den dagen har jag en helsida ur Dagens Nyheter som ni kan se på bilderna. Det är Michael Winiarski som "reser bland minnena av författaren Bruno Schulz". Det framgår kanske inte här, men man ska minnas att det inte bara var tidningarnas mått som gjorde dem till vad de var, det var också de generöst tilltagna texterna och det faktum att man vågade använda en tämligen liten grad på texten. Varför har jag sparat just den sidan? Därför att den trycktes i samband med att det var hundraårsdagen av författarens födelse. Och dessutom i närheten av den årsdag då han sköts till döds av en Gestapopöbel.

Artikeln hade jag sparat i hans Sanatoriet Timglaset, utgiven i svensk översättning 1987. 1992 kom översättningen av Kanelbutikerna. Båda böckerna fick sin svenska språkdräkt av Johan Malm (de skrevs på polska).

Dagstidningarnas tid är sedan länge förbi. Det som utges är slask och sladder. Men författaren Bruno Schulz tid är sannerligen inte förbi. Det visar förlaget Glänta som givit ut den mycket vackra volymen Brev, essäer, noveller i översättning, urval och med förord av Emi-Simone Zawall. Vilken gåva att få läsa en sådan bok. Just nu ville jag bara rikta strålkastaren mot det förflutna - det som gått förlorat och det som finns kvar.