Varför måste vi fjärma oss från den politiska klassen?

Foto: Astrid Nydahl

Tidningsredaktörer, prästerskap, politiker, dagens folktalare och statstjänstemän - även om de kan tyckas ha högst olika politiska inställning och uppfattning i religiösa frågor - är i grund och botten en och samma grupp såtillvida de endast är olika ingredienser i det skum som alltid flyter på samhällets yta. (Thoreau: Dagboksanteckningar, översättning av Peter Handberg)

Jag brukar här i bloggen tala om den politiska klassen. Med det menar jag varje man och kvinna som försörjer sig - får betalt! - för att befinna sig i ett parti, ett pressorgan eller på annat sätt tjäna makten. Den politiska klassen inkluderar i högsta grad den svenska kyrkan och de intresseföreningar som lever i symbios med den översta makten.

Varför måste vi fjärma oss från den politiska klassen? Det är i grund och botten en banal fråga. Vi måste helt enkelt göra det för att bevara vår inre frihet, den som möjliggör reflektioner, tankar och handlingar som präglas av just friheten. Att inte tillhöra är att vara människa fullt ut. Den politiska klassens spel försöker framställa dessa partier som varande olika ideologiskt och praktiskt. Det är de inte. I själva verket är de alla en del av den ideologi som stavas med stort M som i Makten, stort Å som i Åsiktskorridoren, och med stort P som i Penningen.

Du säger att du rest omkring en hel del. Hur många män träffade du som inte tillhörde en sekt, ett parti eller ett kotteri? (Thoreau: Dagboksanteckningar, översättning av Peter Handberg)

Thoreau var ännu en ganska ung man när han ställde den frågan. Jag skulle själv vilja besvara med den med en reservation. Det är trots allt så att jag träffat några människor som inte tillhör. Jag betraktar dem som vänner, i alla avseenden.