Gamla mästare på nytt

Foto: Astrid Nydahl

Ur Thomas Bernhards bok Gamla mästare (i svensk översättning av Jan Erik Bornlid) läser jag:

”I ensamheten står vi ju inte ut särskilt länge, enligt Reger, vi tror att vi kan vara ensamma, vi tror att vi kan vara övergivna, vi intalar oss att vi kan leva vidare ensamma, enligt Reger, men det är ett hjärnspöke. Vi tror att vi kan klara oss utan människor, ja, vi tror till och med att vi klarar oss utan en enda människa och inbillar oss också att vi bara har en chans om vi bara är ensamma med oss själva, men det är ett hjärnspöke. Utan människor har vi inte den minsta överlevnadsmöjlighet, sade Reger, vi kan ha tagit till oss aldrig så många stora andar och aldrig så många Gamla mästare som följeslagare, enligt Reger, de ersätter inga människor, enligt Reger…”

Jag tror på det Bernhard/Reger säger. Just därför kom jag fram till att valet av människa/människor i min närhet är det främsta och avgörande. Att säga nej till de flesta invitationer och ja bara till de alldeles särskilda. Människor kan vara mördande farliga. Men människor har jag i min omedelbara närhet.