"Förnämt är att undvika små hedersbetygelser..." - om läsandets och livets vändpunkter

Landöns hamn, 6 oktober. Telefonfoto: T.N.

"Det är svårt för oss att förundras", skriver Nietzsche i ett brev i juli 1885(x). Och så fortsätter han: 

"Det finns inte så många värdefulla saker; och dessa kommer av sig själva och vill till oss. Förnämt är att undvika små hedersbetygelser, och att hysa misstro mot den som är snabb att dela ut lovord. 

Förnämt är tvivlet på hjärtats meddelbarhet; ensamheten, inte vald utan som given; övertygelsen att man enbart har förpliktelser mot sina likar och förfar mot andra efter eget tycke; att man alltid känner sig som någon som kan dela ut ära och sällan tillstår för någon att han har ära att skänka oss; att man nästan alltid lever förklädd, likaså reser incognito, - för att bespara sig själv mycket skam; att man är kapabel till otium, och att inte bara vara flitig som en höna: - kackla, lägga ägg, kackla igen och så vidare." 

Behöver jag då, efter dessa rader, ens tillägga att jag i så hög grad igenkänner mig själv att allt skrivande ter sig överdrivet och onödigt?

 (x) Citeras ur Brev i urval, band 10.2 i översättning av Peter Handberg.