Existens. Samhälle. Läsning.
"Det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz." Imre Kertész i Den sista tillflykten (översatt av Ervin Rosenberg)
tisdag 3 oktober 2017
Tom Petty är död
Tom Petty 1950-2017
Det kan kanske te sig banalt för läsare av min blogg, men det är det inte alls för mig. Det finns också i mitt liv några musikaliska höjdpunkter inom den populärkultur jag annars i allmänhet vänder ryggen. Den tradition som går tillbaka till urengelsk Merseybeat (Lennon/McCartney, Gerry Marsden/ Billy J. Kramer m.fl.) och som sedan förenades med den singer-songwriter-tradition vi bäst lärde känna genom Dylan/Cohen- generationen, bars under många år upp av artister som inte härmade utan skapade eget, utvecklade det, rörde vid våra innersta vrår, på samma sätt som en gång i tiden The Great American Songbook hade gjort det. Tom Petty är död, Tom Petty, vad betydde han i detta lilla hörn av världen? Han betydde 1980-talets Jerusalem med Bob Dylan. Han var en av flera mästare i Traveling Wilburys (med just Dylan, George Harrison och Roy Orbison).
Med Bob Dylan
Den kanske viktigaste av alla som fanns på scen i Royal Albert Hall för George Harrisons skull. Att minnas Harrison med artister som stod på samma musikaliska nivå kunde bara förvandlas till en högtid, och det gjorde det. Musikfilmerna här är för mina minnens skull. Vill ni också minnas är ni välkomna. Första videon är en av Traveling Wilburys höjdpunkter. Den andra är Tom Petty & The Heartbreakers ofattbara tolkning av George Harrisons Beatleslåt Taxman, från minneskonserten i Royal Albert Hall. Den tredje är ett rejält klipp från 1986 då Petty och Dylan turnerade tillsammans. Det som en gång bosatt sig i hjärtat... ja, ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.