Darwin sitter staty i Shrewsbury. Foto: Astrid Nydahl |
I Sverige säger den oskrivna lagen:
1/ Aldrig någon civilisationskritisk analys eftersom påståendet "sätta in i sitt sammanhang" alltid används för att ursäkta mannen.
2/ Aldrig en historieskrivning som kan förklara mänskliga och omänskliga beteenden, dels för att en sådan ursäktar mannen, dels för att vi ingen glädje har av det förflutna. Den som lever i nuet har inget att lära av gårdagen.
Den oskrivna lagen leder till:
1/ Vi tar alltid en sak i taget, frigjord från alla sammanhang och alla sociala/politiska/kulturella förklaringsmetoder.
2/ Vi blandar aldrig ihop det ena med det andra.
3/ På det som förr kallades torget - det som nu är den mediala pöbelsamlingsplatsen - diskuterade vi vilka drömmar vi hade, vilka vägar vi ville gå och vad eventuella ideal kunde vara, har vi nu smidigt bytt allt detta mot dagens angreppspunkt.
4/ Dagens angreppspunkt kunde också kallas Anslagstavlan eller Agendan. Hela landets blickar på samma plats. Alla är drabbade. Alla är offer. Men alla är också goda, fina och genomduktiga. Därför är slutsatsen: i ett samhälle där alla offer kan samlas på en anslagstavla blir det lättare att finna angriparen/förövaren.
5/ Om man finner honom - det är alltid en han - måste han snabbt frikopplas från varje sammanhang, socialt/politiskt/kulturellt.
I landet med den oskrivna lagen gäller inte längre rikets lag. I detta land lever vi som om varken riksgränser eller grundlag funnes. I detta land är det Anslagstavlan/Agendan/TV-skärmen som ytterst avgör. Den som har något att anföra mot denna ordning kan med fördel lämna mötesplatsen.
***
Och så finns det någon ensam men centralt placerad medial röst som långt, långt ner på sidorna säger något avvikande, något som kan tyda på en gnutta sans och begåvning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.