Förintelsens barn i spelfilm

Bild ur filmen

Vill man se en riktigt bra film om den nazistiska förintelsen av Europas judar, berättad ur barnens perspektiv, kan man gå tillbaka till 1994 års filmatisering av Gila Almagors bok Under the Domim Tree (Under vildapeln). Filmen har regisserats av Eli Cohen och den deltog i 1995 års Cannes-festival.

Det var första gången jag såg en äldre israelisk film som grep mig så starkt. Berättelsen utspelar sig på ett kombinerat behandlingshem och kibbutz (Oudim boarding school)1955. De flesta som bor där är barn till den av nazisterna genomförda förintelsens överlevande i Europa. De har fått en andra chans i Israel. Men där finns en flicka som avviker; hon är född i Israel och är alltså en sabra. Hennes perspektiv på livet är oftast ett annat.

Filmen fångar skickligt och närgånget alla de motsättningar tonåringarna lever ut. Här finns också en berättelse om en polsk flicka (många av flickorna under behandling kommer just därifrån) som drömmer om att möta sin pappa hemma i Polen. Att han redan är död kommer att avslöjas på grymmast tänkbara sätt.

Filmen är inspelad i ett ovanligt format, 4:3, vilket också ger den ett ålderdomligt sken. Att det förstärker känslan av att titta rakt ner i den unga, av förintelsens ännu plågade, israeliska nationen behöver väl inte tilläggas.

Under the Domim Tree hittade vi i en svensk dvd-butik på nätet, tillika på rea till mycket lågt pris. Rekommenderas starkt!