Centralsjukhuset i Kristanstad: tack för snabbt och effektivt arbete!

Obligatoriskt armband

Jag vet, som alla andra, att den svenska sjukvården går på knäna. Jag vet att all personal - bokstavligt talat alla kategorier - sliter hund för att få den att fungera. Dessutom tror jag mig veta att det finns många platser i vårt allemansrike som fått ge upp under trycket.

När olyckan var framme här hemma idag fick jag se den andra sidan av saken. Jag skar mig illa i höger pekfinger. En söndag, mitt på dagen, med en trafikolycka och ambulans på väg in till akuten som de hade att sköta och därtill många väntande på läkare, togs jag och alla de andra så väl om hand. En dryg kvart i första väntrummet, sedan omhändertagen av sjuksköterska. Hon bytte min blodstinna handduk mot ett provisoriskt tryckförhand. Efter ytterligare en halvtimme i en korridorsoffa blev jag inkallad för tejpning och riktigt hållbart förband. Mitt trasiga pekfinger behövde inte sys. Korridorer och akutrum var fulla, men med imponerande yrkesrutin togs alla omhand, en efter en.

Jag vill tacka CSK i Kristianstad. De gör mig aldrig besviken. Det är sex år sedan jag var där förra gången. Nu skänker jag alla de andra i korridorsofforna en tanke och känner tacksamhet över den hjälp jag fick. Och orden på vägen: "Diska inte med den handen på två veckor!".