 |
| Café Linnéa, Broby, med arabisk touch |
En seriös politisk kommentator
förutspår 30% till SD i nästa val här i Skåne. Efter att ha besökt Broby
förvånas jag över att det inte blir mer. En plats så präglad av
globaliseringens plågor har jag tidigare bara sett i England. Skånska Broby har
politiker som säger sig vara stolta över hur det ser ut. Bussen dit var vi nog
de enda icke-muslimerna, och ändå var den fullsatt. Men det talades inte bara
arabiska. Bland männen och kvinnorna kunde man också urskilja både urdu
(Pakistan och delar av norra Indien), afariska (Eritrea), amhariska (Etiopien),
somaliska och hazarernas språk dari. Låter det som befolkningen i ett större
samhälle? Det är det inte.
 |
| Simma i sumpen. Park i Broby |
Broby hade ringa tretusen invånare före
Migrationsverkets och regeringens anstormning, tjänstvilliga svenska politiker
över hela fältet ställde upp som hantlangare.
Vi behövde fika och gick därför till ett gammalt anrikt skånskt
café. Tack för kaffet ville man säga redan i entrén, ty det var nu arabiskt.
Den unga beslöjade kvinnan hade Delicatokakor upplagda
en och en på fat att erbjuda. Inget hembakt, inte ens något som lockade, så det
fick bli en fralla med ost. Och vill man gå ut på byn via nätet hittar man
snart en händelserik vardag (berikande rentav?); där finns allt från rån och
våldtäkter till skolmord. Det låter kanske som överdrifter men den som googlar
kan själv läsa sig till information.
 |
| Kyrkan i Broby. Hur länge till? |
Besöket i Broby förstärkte min bild av vad som präglar vår tid:
spänning, söndring, splittring. Är det en naturlag att det ska vara så?
Naturligtvis inte. Det som sker här i Skåne är bara en fragmentarisk bild av
skeendet i hela Europa. Vi är ansatta av en kriminellt organiserad folkvandring
som hittills ingen europeisk politiker på allvar velat eller lyckats hantera.
Över Medelhavet verkar frivilligorganisationer som de kriminellas hantlangare.
De tycks inte ens förstå sin egen roll. Sedan detta Europa på kryckor med USA:s
hjälp störtade Libyen i kaos och krig har den forna politikens effektiva
blockering av den afrikanska folkvandringen helt försvunnit. Ingenting annat än
öknen och havet ligger mellan miljonerna och vår kontinent. Ingenting tycks de
två senaste åren heller ha legat mellan oss och Asiens slätter och berg.
Spänning, söndring och splittring således. Man behöver inte gå
till ordkriget och dess eventuella väpnade konsekvenser mellan USA och Nordkorea
för att oroas. Det räcker med en kort resa med Skånetrafiken i den nordöstra
delen av vårt landskap.
Är i Norrland. I en liten norrländsk by drar en del invandrare runt med sina barn i barnvagn, magen, bredvid. Kvinnornas långa svarta kåpor är blöta medan männen bär sommarkläder i höstregnet. De är så malplacerade i byn där inga arbetsmöjligheter finns, där man fiskar och åker skoter, alla är bildbundna eftersom bussen går en gång om dagen. Ja, kvinnorna i alla fall har sitt arbete med barnafödande och snart försöker väl alla dra sig mor söder, kanske till min grannkommun där 83% av niorna inte klarade grundskolan med godkända betyg.
SvaraRaderaDu nya sköna värld? Det är synd om människorna, oss och dem.
Elina, din berättelse från denna norrländska by är fasansfullt drabbande. Om detta är framtiden kommer det att behövas många böner för våra barnbarn och generationerna efter den, och även om det inte hjälper har jag svårt att se något annat - utöver uppgivenheten, det passiva tillbakadragandet och en inre exil. Tack.
SvaraRadera