Vid vackra vatten, vemodig

Östersjön vid Landön. Foto: Astrid Nydahl

"We ourselves seldom comprehend the moment at hand. So we turn to history, the one element of our lives it is possible to fix on. Or we turn to principle. Or we turn to nature. There we find, amid the silence, and mystery, order and structure, the sense that life is not simply random." (Paul Gruchow: The Necessity of Empty Places)

Nu blev det dubbel glädje. Förmiddagen på Landön. Eftermiddagen vid Ivösjön. Enkla ting: kaffe, en anteckningsbok, en bulle. Några korta repliker människor emellan.

Det är när jag befinner mig på dessa platser som tyngden lättar. Jag tar inte med mig bedrövelsen dit, annat än som vaga minnen och tankar. 

Hatet, hoten, oförskämdheterna, ja också det politiska våldet, inte en chans att det ursäktas. Jag är sedan många år inte bara kritisk, jag är också en människa som formulerar mitt missnöje med den utveckling som plågar vårt land. Det plågar så många andra. Inte ett tecken finns att det skulle bli en ändring. Tvärtom.

Korsholmen vid Ivösjön. Foto: Astrid Nydahl

Rörelser som kallar sig "revolutionära" - oavsett var på den politiska skalan de befinner sig - förenas av sin vurm för påkar, knytnävar och vapen. Jag avgiftades som ung efter några år i den stalinistiska vänstern. Den avgiftningen fungerar än. Inte en sekund skulle jag anstränga mig att hitta "sympatiska" drag hos sådana rörelser. De är och förblir fiender till varje form av frihet, 2017 precis som under 1900-talet. Om de dyrkar Stalin eller Hitler, Lenin eller Mussolini kan kvitta. Grundproblemet är att de predikar en totalitär lära i behov av en "gud" i uniform.