Kustnjutare, havsplaskare och skrivande fårbönder

Pressbild från Brombergs förlag

Min första erfarenhet av fårskötsel har jag de senaste nätterna fått av James Rebanks. Hans bok Fårbondens dagbok. Ett liv på den engelska landsbygden (Brombergs, översättning av Jessica Hallén) skakar om ordentligt. Den sliter sönder varje ansats till romantik kring Lake District. Här är det sannerligen inte några kamerabärande turister vi möter utan flera generationer hårt arbetande fårbönder. Den som tror att det är tråkigt att läsa om sådana liv misstar sig. Rebanks bok är såväl brutalt realistisk som filosofiskt intressant. Det liv han och hans familj lever skulle inte många klara, men jag är övertygad om att man kan inspireras av det.

Detta tänkte jag på under förmiddagens sittning vid Landön. Att sitta där vid Östersjöns kust är i högsta grad njutbart. Idag fick jag också ett samtal med kvinnan som äger den pyttelilla fiskarludan i lunden bredvid platsen där vi sitter. De har just byggt till med en friggebod. Som andra vi möter där ute var hon rar, vänlig och generös. Hon skulle klippa gräs, men sa att hon skulle vänta så att vi kunde njuta av tystnaden.

Lite längre ner på Landön har det byggts en ny brygga och där kastar sig människor ut i havet. Det är inte min melodi. Jag sitter hellre stilla med min fika. Inget kan då rubba min inre, mycket känsliga, balans. Aldrig där.