Erik Grip: Det var godt jeg traf dig

Erik Grip. Foto från hans hemsida

Erik Grip har just fyllt 70 år och utgivit den nya CD:n Det var godt jeg traf dig (Gyps Fulvus). Grip är en av Danmarks främsta vissångare med en stor katalog och mångåriga scenframträdanden bakom sig. Hans största framgång är förstås De levendes land, där alla texter är Grundtvigs och melodierna med ett par undantag Grips. Den skivan kom 1984 och blev en kritiker- och försäljningssuccé med 100.000 sålda exemplar. Där återfinns bland annat Velkommen i det grønne och Til bondefrihedens pris. På sina skivor, allt sedan debuten med Frank Jægers viser 1975, har han haft flera av musiklivets stora instrumentalister med sig, sådana som kontrabasisten Hugo Rasmussen, pianisterna Lars Jansson och Henrik Gunde, och gitarristen Ole Fick bland många andra.

Omslag nya skivan

Den nya cd:n är inget undantag när det gäller kvalitén på musiker, melodier och texter. Särskilt fäster jag mig vid den laddade och mycket värmande Verdens tag med text och musik av Christer Jonasson och dansk texttolkning av Grip, där hammondorgeln får det att kännas ordentlig, fingertoppskänsligt trakterad som den är av Dan Hemmer. Henrik Strubes Til dig min elskede är ett annat av skivans nummer som berör mig starkt. Över huvud taget tycks mig denna skiva ha ett gemensamt, mycket fridfullt och lågmält innehåll. Sångerna bärs verkligen av texterna och Grips alltjämt personliga och vackra sångröst. Undantagen från det stillsamma är de första och sista numren, som är hämtade ur en annan tradition. Skivan inleds nämligen med Kom, kom till Klondike, en tolkning av en engelsk kolgruvearbetarsång, som Erik Grip sjöng med sin trio Trip, Trap og Træsko 1966. Det är ett vackert och frejdigt sätt att knyta an till alltings begynnelse. Avslutningsnumret är sjunget i samma anda, som ett tack till giganterna Woody Guthrie och Pete Seeger, där melodin är traditionell och texten skriven av Grip själv och omkvädet identiskt med skivans namn, Det var godt jeg traf dig. Här ska man förstå att en artist som Grip verkar i rakt nedstigande led från sådana män. 

Har man inte bekantat sig med Erip Grips sånger tidigare är denna skiva en mycket bra ingång. Det är inga överord när jag säger att den är en av hans allra bästa. Det finns varken lyriskt eller musikaliskt några tveksamheter. Varje sång håller ensam och blir bara så mycket bättre i sitt sammanhang. Jag vet att den kommer att följa mig långt in i höstens kvällar.